Idag blir M-kullen 12 veckor och jag sitter här med endast min Mulle kvar. Maxx flyttade tidigare idag. Mulle har rullat ihop sig på sin bädd nedanför min säng och jag kollar på TV. Utanför faller fösta snön.

Jag är glad över att än en gång ha lyckats få ut en kull valpar till bra och aktiva hem. Det är inte lätt med min ras, rottweiler, då de inte står som förstahandsval för de förare som vill nå stora framgångar inom brukset idag. Snabba och tidigt utvecklade raser som malle och bordercollie har konkurrerat ut den lite tyngre, mera flegmatiska rottweilern som inte kan hävda sig genom lika flashiga inhopp i skyddet eller blixtsnabba, spikraka skick i söket. Men det är egentligen av mindre vikt, då dessa vallhundsraser säljs mest till tävlingsmänniskor som vill nå framgång oavsett vad de har i snöret, gentemot en ras som rottweiler som oftast säljs för att man gillar rasen och gör det man kan göra med den. Och man kan faktiskt göra det mesta, även satsa på SM även om det är en svårare uppgift än för den som har en vallhundsras.



Vad jag hoppas att mina valpköpare tänker på är att ha kul på resan, d.v.s glömma alla prestationskrav som ställs på en i hundvärlden. Det är många, särskilt inom IPO/skydd (enligt min erfarenhet) som mäter sig med andra, ska bli bättre än kompisen eller nån konkurrent och då blir det oftast pannkaka av hela saken. Stress och irritation infinner sig i träningen och man blir orättvis mot hunden. Detta är något som aldrig får hända, för hunden gör faktiskt så gott den kan med de inneboende egenskaper den individen har, i alla lägen. Det finns ingen hund som "jävlas" med matte eller husse medvetet, det finns inte i hundens natur.



Fel kan alla göra, men så länge man är rättvis så är det inget som "går sönder". Gör om, gör rätt i stället. Bli inte frustrerad och bevisen. Det är nu lättare sagt än gjort, för jag har själv blivit allt det där, men försöker numera tänka på ett annat sätt.



Med Mulle har jag egentligen inte tänkt nåt. Jag lär honom IPO-lydnaden, för att den kommer att funka oavsett gren jag väljer så småningom. Det enda jag tänker är att ha kul och se hur långt jag kan ta den här individen. Det blir en spännande resa. Hur mycket kamplust kan jag locka fram i honom? Hur snabb kan jag få honom? Vart går hans gränser? Det får ta den tid det tar att komma fram till de här sakerna, jag har inte bråttom. Just nu är hans näringsdrift enorm, större än föremålsintresset (som iofs är helt ok) så jag använder mig av näringsdriften och får fina resultat. Han koncentrerar sig till fullo för mamma Scans köttbullar :)

Alla ni som har valpar nu, gör detsamma. Gör träningen till en spännande upptäcktsresa och låt målet bli en trevlig överraskning.

Ha det så gott och njut av era vovvar, som alla är de bästa :)

   

Mulle har lite kvalitetsmys med matte då han bror och partner in crime har lämnat boet!